Så fula att jag inte kunde hålla mig. Ny outfit till kalsongdansen behövs.

Kort med en glad Jenny på!

…och så insidan på kortet. Inspirationen till texten på kortet kommer från Shayne Wards  underbara "No promises".

När nu pärsen att berätta för familjen är det dags för nästa. Som känns mycket värre. Att berätta för familjen var liksom bara som en liten uppvärmning, nu är det dags för den riktiga matchen.

Att berätta för chefen. Eller för cheferna i mitt fall, eftersom jag dels har en chef på bemanningsföretaget jag är anställd av och dels en chef på företaget jag jobbar på.

Hur man än vänder och vrider på det så är det lite förargligt att ha blivit gravid första dagen på nya jobbet. Och att börja förklara att man absolut inte trodde att det skulle gå så snabbt känns bara som en billig bortförklaring till ett totalt uträknat scenario.

Men sanningen är den att vi faktiskt inte i vår vildaste fantasi kunde tro att det skulle gå så fort. Vi har ju varit oskyddade i ca 6 år även om vi inte aktivt försökt få barn och när vi sen blev med barn i höstas så slutade ju det i missfall. Så vi var berädda på att få vänta flera år på ett nytt litet knyte, men det sa bara poff så var jag gravid igen. Innan vi ens hunnit stava till ordet s-e-x. Typ.

I morgon ska jag äta lunch med bemannings-chefen och då berätta nyheten.

Tacksam för alla tips på hur jag kan lägga upp det!

I matbutiken 

Igår lärde jag mig att jag defenitivt måste undvika vitlök. Jag märkte i början att jag blev mätt och mådde illa av vitlök, men det är ju så jädrans gott så jag förträngde det igår när jag skulle äta lunch på Friday’s och beställde in en smaskig pasta med kyckling och vitlök. Jag blev så mätt!! Fast jag inte ens åt upp hela portionen. Jag var mätt precis hela dagen och mättnaden var så extrem att jag fick huvudvärk för det var sånt tryck.

Var gråtfärdig och la mig på soffan när jag kom hem. Tänkte att lite glass skulle hjälpa (en av alla mina snillrika idéer) men det gjorde det naturligtvis inte. Så jag låg och flåsade till klockan tio på kvällen och då avtog det lite. Dock kunde jag inte förmå mig att äta den goda egengjorda potatis- och purjolökssoppan som jag snajdat ihop på söndagskvällen, eftersom tanken på lök fick mig att bli ännu mättare.

Så det fick bli lite flingor istället. Suck.

Jag skulle ätit hamburgertallriken istället. För se hur det går när man ska vara nyttig.

Alla gravvosar, nu måste ni skynda er till H&M Mama! Jag köpte supersnygga svarta cityshorts igår för 249 kr, ett basplagg som kommer vara hur användbart som helst i sommar. De hade även andra typer av shorts i olika färger som var helt OK.

Jag vet att de tidigare också haft cityshorts, men de jag köpte igår var (enligt mig) i ett mycket snyggare material och dessutom var mudden för magen ingen jättemudd utan den var ca 1 dm hög och det var mycket behagligt.

Bilder kommer senare!

Så var det ute!

Jag darrade som ett asplöv minuterna innan mamsens mors dags-present skulle avslöjas och systra min som redan visste fick ha peppsamtal i köket då jag höll på att fullständigt lägga ner hela grejen och strunta i att säga något. Till och med Anders som varit så cool hela tiden och berättat för hela sin släkt utan omsvep började svikta lite. Tänk att något så underbart och fullständigt naturligt kan vara så läskigt!

Hur som helst så överräckte jag den lilla presenten och kortet till mamma som läste högt: "Grattis på mors dag mamma/svärmor/mormor! Kramar Anders och Jenny".

Jag och Anders väntade oss jubel och gratulationer men hon fattade ingenting. Vi tittade på varandra och började skratta och viskade att då struntar vi i det, vi tar det nästa gång vi ses. Men syster yster ryckte in och bad mamma läsa igen och efter sisådär en tre gånger så gick det upp ett ljus för min brorsa och slutligen även för mamma och pappa. Mamma fnissade att hon tyckt att det var lite konstigt att jag inte skrivit /farmor också eftersom hon är det också, hon hade inte alls kopplat. Så så var det med mitt briljanta överraskningsmoment!

Annars förflöt helgen bra. Liiiiite irriterad blev jag när mamma för ca femte gången utbrast "men guuuuuuuud vad tjock du är" men annars gick det finfint. Jag förklarade att jag är hormonellt störd och att hon inte ska ta mig på så stort allvar. Jag bjöd också in till bebisfrossar-helg och kände mig därmed som en god dotter. Hon är så fin min älskade mamma, det går inte att få någon bättre.

Kollegan/fotografen tog halvdag, så här kommer en liten variant tagit av mig själv sittandes på kontorsstolen. Det svarta som sticker ut under hakan är inte ett halsband utan mitt headset.

Prickigt linne, H&M Divided.

Bolero, Vero Moda

Halsband, Wedins Accent

I onsdags insåg jag att det var dags för graviditetens första nya bh. Jag tillhör den kategorin som avskyr att köpa bh och drar alltid på det in i det längsta.

Mina bröst har liksom min mage växt i rekordfart de senaste veckorna men jag tänkte ändå att jag skulle kunna komma billigt undan och slank in på H&M. Tjena. Där hängde bara små trasor i spets som defenitivt inte skulle kunna ge stöd åt mina expanderande juveler.

Så det var bara att pallra sig till NK’s underklädesavdelning som jag vet har kanonbra personal och större utbud av rejäla bh’s. Intet ont anande fick jag hjälp med mätning av omkrets och uppskattning av kup-storlek och blev sedan invisad i ett lyxigt provrum. 5 minuter senare brast jag först nästan i tårar och sen ut i gapskratt. Tårarna för att sanningen gick upp för mig - mina bröst har förvandlats till JUVER! De är GIGANTISKA! Och skrattet för att C-kupan jag blivit tilldelad var som att försöka sätta en fingeborg på stortån.

En timme senare, sju resor svettigare och 350 kr fattigare gick jag därifrån med en gigantisk (visserligen snyggt ljusrosa och välsittande) bh från Chantelle (se bild) i storlek E-KUPA! Herreminskapare. Från C-kupa till E-kupa i ett nafs! Ringde Anders och skrek med upprörd röst, men han den snuskhummern delade inte alls min panik utan jublade lyckligt. Grrrr…

Lite orolig blir jag allt för bristningar. Visserligen är det en petitess i sammanhanget och något som drabbar de flesta, men ändå. Får man önska så slipper man ju gärna och det kan ju inte direkt vara till fördel att man växer så snabbt?

Kvinnan på bilden har dessvärre inget med kvinnan i texten att göra.

Av någon anledning så har jag jättesvårt för att berätta för folk att jag är gravid. Jag har svårt att identifiera varför, men på något sätt så känns det lite pinsamt. Eller nåt åt det hållet. Visst låter det helt sjukt? Jag menar, jag är ju så stolt att jag kan spricka! Tänk att jag ska få barn, och inte bara det utan jag ska få det med världens underbaraste kille som lätt skulle kunna vinna OS i pappaskap!

I fredags på tjejmiddagen så var det en tjej som inte visste och jag hade bestämt att jag skulle berätta för henne då för det är ju mycket roligare att berätta face to face. Men jag kunde bara inte kläcka ur mig det. Så det slutade med att jag skickade ett sms på natten när vi gått hem. Jag börjar undra om jag helt fått fnatt.

Att hela Anders familj vet om det har jag inga som helst problem med, det tycker jag bara är kul! Skumt.

I helgen ska jag berätta för mamma och pappa och bror som ännu inte vet. Det är ju mors dag på söndag och jag har planerat att köpa blomma/present samt ett kort och skriva "Grattis på mors dag svärmor/mamma/mormor" för att se hur hon reagerar (hoppas hon inte hinner se det på magen först bara!). Det ska bli så roligt, men jag är så nervös! På nåt sätt så vill jag inte berätta, men samtidigt så ska det bli superkul att få överraska mamma (och pappa såklart).

Jag tror det har lite att göra med att jag är rädd att mamma kommer ringa varje dag och höra hur det är och hur det går och hur jag mår. Det kommer att göra mig irriterad och det vill jag inte bli! Jag har liksom nog med mina egna funderingar och min oro (som för övrigt är mycket mindre nu).

Samtidig vill jag ju bjussa min mamma på detta. Låta henne få ringa och vara orolig och exalterad och skicka sms där det står "Godnatt från mormor" (det gjorde hon förra gången när jag var i v 5 och precis hade berättat för henne). Det säger väl allt om hur överlycklig hon blev då. Hon har visserligen en hel hoper med barnbarn redan (jag är yngst av en syskonskara på 4) men jag vet att hon tycker det är lite extra speciellt eftersom jag är den lilla sladdisen som alltid kommer att vara liten

Det blir nog jättebra och roligt. Jag får helt enkelt ge mig hän och bebisfrossa tillsammans med mamma och inte bli irriterad.

Appropå pinsamt - Anders bidrag till avdelningen "hur man berättar på ett roligt sätt" var att han skulle säga till min pappa att han nu har legat med mig två gånger. Jag kände genast att mitt alternativ var betydligt mer lockande.

Linne, Vero Moda 

Tröja, Gina Tricot

Jeans, Dorothy Perkins (gumminsnodd i midjan, den som kom på det borde få nobelpriset)

Skor, Bronx 

Skulle gärna haft ett långt snyggt silversmycke till detta…