Det sägs att gråt och skratt ligger nära varandra och i Noras fall stämmer det verkligen, i alla fall tidsmässigt. För i morse när jag busade med henne så skrattade hon högt och ljudligt för första gången. Jag vågar nog påstå att ljuvligare ljud får man leta väldigt länge efter och jag tror inte man hittar något :-)

Över huvudtaget så testar hon sin röst väldigt mycket nu och det är så jädra kul! Speciellt när mormor var här i helgen så var det ett himla halabaloo, hon tyckte väl att hon var roligare än Anders och vi :-) Alltså, den här ungen är så vansinnigt söt att jag snart inte har något annat val än att äta upp henne :-)