Goder dag! Tänkte skriva en liten uppföljning på hur det gått med saker som jag skrivit om tidigare. Here we go:

Noras mage: Nej den är inte bra. Och jag blir snart galen. Hon reagerar på allt. Kryddor, godis och mölkfri glass (misstänker att det kan vara äggen som är i) blir hon supergasig av. Jag har börjat lite smått med mjölkprodukter igen och det verkar hon bli mer lös i magen av (bebisar har ju alltid löst bajs men det blir liksom vattnigt. Ursäkta detaljerna.). Snart återstår väl bara vatten och bröd för min del. Säg att det växer bort snart för det är skitjobbigt med en bebis som drar ihop sig, sträcker ut sig, sprattlar, stönar och pruttar på nätterna. Och så är det synd om henne.

Mammakompisar: Första intrycket stämde - tjejerna i min mammagrupp är kanontrevliga! Och precis som jag misstänkte så är Malin en supertjej med sunda värderinga och som jag har massor att prata med om. Hon och jag ses ett par gånger i veckan och promenerar tillsammans och så har Nora och jag varit hemma och hälsat på henne och Albin. Jippi!

Min trötthet: Mycket bättre! Gissar att det dels har att göra med våren och solen, dels att jag fått mammakompisar och dels att jag känner mig allt tryggare med tillvaron. Vissa dagar, som när Nora haft magtrubbel en hel natt, så är jag dödligt trött men det kan jag ta. Over all så är jag mycket piggare och gladare!

Med dessa ord säger jag hejdå till den här bloggen!

Och hej till nya bloggen ! (Lisa, ursäkta att layouten är väldigt lik din men jag var så sugen på att testa Wordpress och den layouten var klart snyggast av dem som fanns att välja på)

Hoppas ni hänger med!

Efter att 1) ha hört om en barndomsvän vars dotter född i januari fick ligga på sjukhus i 5 dagar pga en superförkylning som man trodde var RS (men som tack och lov inte var det) och 2) Ha läst en fruktansvärt sorglig artiken i Föräldrar & Barn om en liten 6-månaders pojke som gått bort i sviterna av RS, så känns det så känns det bara SÅ rätt och jag är SÅ stolt över att vi stod på oss när Nora var nyfödd när det gällde besök. Det känns lite som om man vill skriva alla dem som blev sura på näsan, men jag ids inte. 

Det enda som känns surt är att jag hade en sån enorm ångest under tiden, men jag är väldigt väldigt stolt och glad över att jag bekämpade den och stod på mig.

I hela mitt liv, åtminstone så länge jag kan minnas, har jag drömt om att få en låt skriven till mig. Och nu har jag fått det! Vinnarlåten i årets Melodifestival, "The worrying kind", måste ju vara skriven till mig! (undrar ni vad jag menar så är det bara att läsa merparten av mina inlägg här på bloggen - de handlar väl alla mer eller mindre om min oro för saker och ting)

Jag tyckte finalen var den bästa på flera flera år, jag kunde inte ens rösta för det var så många bra låtar. Upplägget och alla pausnummer och sånt var också kanon och Luuk är ju bara störtskön!

Annars har jag hamnat i onåd. Hos min kära sambo. Jag råkade handla tyg och tillbehör för 700 kr idag. På hans kort. Inte populärt vill jag lova. Jag känner nu press att prestera en riktigt snygg sänggalvel och gardiner av högsta klass! Hjälp, jag som verkligen inte kan sy. Men nu är man ju morsa och allt, och då krävs det att man kan hantera nål och tråd (och symaskin) så nu jäklar ska här bevisas! Resultatet kommer att visas på bloggen och jag inte fått ett nervsammanbrott innan det är klart.

Det har faktiskt varit en helg i shoppingens tecken, jag köpte två riktigt snygga klänningar/tunikor på H&M Divided igår. Ska man vara piffig så ska man! Idag kunde jag dessutom knäppa igen ett par jeans som jag hade innan graviditeten, hallelulja det går nedåt! Jag har visserligen ca 8 kg kvar, men det är rätt bra jobbat att ha tappat ca 17 kg på tre månader om jag får säga det själv. Och med allt promenerande som jag ägnar mig åt så är nog resterande kilon snart borta de med.

Appropå promenerande så kan jag berätta att promenaden med mammagruppen var mycket trevlig. Malin kunde dessvärre inte vara med, men hon och jag tog en promenad på tu man hand (ja, Albin och Nora var ju också närvarande såklart) på fredagen istället och hon är supertrevlig. Känns så roligt att träffa nya kompisar!

Idag fyller Anders år och snart får vi lite besök av hans pappa, moster och kusin. Fast Anders är superförkyld och borde ligga nerbäddad tycker jag, för han är så vansinnigt grinig - sådär som karlar blir när de är sjuka. Har lite dåligt samvete för att jag brände iväg och shoppade på hans kort istället för att pyssla om honom på hans födelsedag, men men. Dagen är ju faktiskt inte slut än, jag får väl plocka fram mina just nu väl dolda talanger och pyssla om honom lite framåt kvällen istället

Det sägs att gråt och skratt ligger nära varandra och i Noras fall stämmer det verkligen, i alla fall tidsmässigt. För i morse när jag busade med henne så skrattade hon högt och ljudligt för första gången. Jag vågar nog påstå att ljuvligare ljud får man leta väldigt länge efter och jag tror inte man hittar något

Över huvudtaget så testar hon sin röst väldigt mycket nu och det är så jädra kul! Speciellt när mormor var här i helgen så var det ett himla halabaloo, hon tyckte väl att hon var roligare än Anders och vi Alltså, den här ungen är så vansinnigt söt att jag snart inte har något annat val än att äta upp henne

Igår kom de, några försiktiga små tårar när Nora var ledsen. Förskräckligt sött och galet hjärtekrossande.

Note to self: Nora var 3 månader, en vecka och en dag när första tårarna rann.

Nu har jag ju bara träffat mammagruppen en gång, men det verkar vara jättetrevliga tjejer! Jag har speciellt siktat in mig på en tjej som är lika gammal som mig, Malin, och vars son bara var någon vecka yngre än Nora. Dessutom gick vi i parallellklass på lågstadiet innan jag flyttade till landet så det var ju lite roligt. Hon verkade väldigt trevlig, så vi får se hur det utvecklas.

Nora var det äldsta barnet, de flesta var runt två månader men sen fanns det ett par stycken som som sagt var bara något yngre än Nora. Vi fick sitta i en ring och presentera oss och prata om lite allt möjligt, hur vi upplevde första tiden, förlossningarna, amning/inte amning osv. Alla bebisarna var snälla men skrek lite i skift och började en så hakade flera på. Nora var lite orolig, hade svårt att komma till ro och äta och blev lite ledsen. Och så är hon ju som en kamin och jättevarm och svettig och irriterad över det, så hon grinade en stund men sen somnade hon och vaknade glad igen. Hon är himla lätt att ha med sig, min lilla tjej.

De flesta mammorna var äldre än mig, jag skulle tippa att medelåldern var 33 år eller nåt sånt. Sen var det en tjej som jag tror var yngre, något över 20 gissar jag och sen då Malin som var lika gammal som mig. Det känns som en bra blandning och jag tror vi kommer att få trevligt. Nästa gång ska vi få massera, det blir mysigt.

Idag ska vi som kan träffas och promenera och då ska jag försöka ta lite mer kontakt med Malin och se vad vi har gemensamt (haha, det låter som om jag försöker ragga upp henne eller nåt i den stilen ). Ska bli trevligt!

På väg till mammagruppen. Jag försöker se ljuv ut och Nora tar en av många dagliga tuggor från handen.

Nu byter jag taktik. Jag har gjort ingenting hela förra veckan (ja, förutom helvetesturen in till stan då) och inte blev jag piggare för det. Tvärtom så har jag kännt mig alldeles deppig och haft massor med såna där ångesttankar som man får när man är trött. Allt blir verkligen så förstorat.

Så nu är det nya tag som gäller! Idag är det första mammagruppsträffen och jag kan inte låta bli att ha höga förväntningar. Jag vill så gärna träffa en trevlig mamma med en bebis som är jämngammal med Nora som bor nära och som jag kan promenera, prata och fika med. Det behövs! Dessutom ska vi få lära oss spädbarnsmassage och det ser jag verkligen fram emot eftersom jag älskar att massera (så fort källaren är klar så ska jag börja ta emot kunder igen, jippi).

På onsdag ska jag och Nora gå på mammabarngympa på Friskis & Svettis härintill och sen har jag pratat med Anders om att jag ska gå iväg och gymma en kväll i veckan också. Ska bli jätteskönt och så är det bra för honom och Nora att få ensamtid med varandra.

Nu skiner solen och när Nora vaknar ska vi ta oss en promenad innan det är dags för mammagruppen kl 13. Jag har fiffat till mig utav bara den (med mina mammamått mätt), tog nog i lite väl mycket och känner mig mest som en julgran. Men bättre det än den supertrötta mysbyxuppenbarelsen jag brukar vara. Blev så himla inspirerad av Jonna som ser helt dundersnygg och fräsch ut trots att hon nyligen blivit tvåbarnsmamma att jag bestämde mig från att frångå min gamla paroll "sunkmamma - javisst!" och skärpa till mig. Min älskade mor, som var här och myste med mig och Nora i helgen när Anders var borta på grabbhelg, sa att hon tycker jag är vackrast i världen jämt men för Anders skull borde jag nog piffa till mig lite. Jag tackar så mycket för den och behöver jag tillägga att mamma är 40-talist (och därmed är en perfekt fru som gör frukost på sängen åt pappa varje dag). Hur som helst så känner jag mig faktiskt mycket piggare idag när jag fräschat till mig. Så det är nya regeln - inget mer sunk!

Planen idag var att Anders skulle åka och hälsa på sin praktikplats i stan på förmiddagen och sen skulle vi och titta på tyg till sänggaveln och lite annat på Bauhaus.

Men så fick jag den brillianta idén att vi skulle skippa Bauhaus och att jag istället skulle passa på att få skjuts in till stan och gå runt lite och titta efter present till Anders som fyller år om två veckor samt promenera till Gamla Stan, till Moonsun, och köpa en hudkräm till Nora som fått lite torrhetsprickar på magen.

Sagt och gjort, vi packade in oss själva, vagnen och så Nora såklart och gav oss av. Anders släppte av oss vid Centralen, smidigt och bra. Jag gick runt lite och tittade och bestämde mig sen för att fullfölja tanken jag hade att ringa en gammal kollega som inte träffat Nora och höra om hon ville ta en fika med oss när vi ändå var i stan. Hon blev jätteglad och vi hade en trevlig fikastund på NK. Den blev dock lite längre än tänkt så när Anders ringde och var på väg för att plocka upp oss så hade jag inte hunnit köpa krämen än. Jag skyndade mig och köpte en tröja till honom som jag lagt undan och sen möttes vi upp och packade in oss i bilen igen. Jag tänkte att vi kan ju köra förbi Gamla Stan så kan jag springa in på Moonsun lite snabbt. Eftersom Anders är kass på att hitta i stan så körde jag och det var då det började gå rejält fel.

Jag råkade köra i bussfilen över strömbron och just idag hade polisen en kontrollplats nedanför slottet. Jag blev invinkad och med andan i halsen hissade jag ner rutan. Riktigt lättad blev jag när det visade sig att det var körkorts- och nykterhetskontroll och jag hojtade att jag ammar så jag är minsann nykter och gladeligen blåste jag i alko-testen som jag naturligtvis klarade. Då säger polismannen: "Men Jenny, det var inte enbart därför jag vinkade in dig." "Jag förstår det", pep jag till svar. Och vips så hade jag fått en böter på 1000 kr!! 1000 j*vla kronor! Skit.

Stämningen i bilen blev lite halvtryckt måste jag säga, även om jag försökte skämta bort det hela så tyckte inte Anders det var lika kul eftersom han insåg att det kommer bli han som får betala den där jäkla bötern. Jag blev alldeles nervös eftersom jag avskyr när han är sur på mig, och fortsatte att köra som en kratta varpå han blev ännu surare och jag blev sur eftersom jag inte tycker att Nora ska behöva känna den irriterade stämningen då jag är säker på att bebisar känner av sånt.

Hur som helst så hittade jag en parkering ganska nära Moonsun och sprang för att köpa krämen. När jag skulle betala så hittade jag inte mitt fodral med betalkorten i och insåg att de låg kvar i bilen eftersom jag ju tagit fram körkortet. Suck. Tjejen i butiken var dock en ängel och gav mig en hög med prover på krämen så att jag skulle klara mig ett tag. Det kallar jag service! Annars hade jag nog blivit tokig, då hade jag ju fått den där böteslappen helt i onödan.

När vi kom hem var Nora jättetrött och halvgrinig för hon hade nästan inte sovit idag och även sovit dåligt i natt då hon hade massor med gaser, men hon ville absolut inte sova så det var bara att bära och underhålla henne trots att jag var supertrött själv. Jag var snäll och skickade Anders att gå och vila eftersom han har ont i sin tand (tandläkartid i morgon bitti - äntligen!) och måste plugga ikväll. Och så kände jag att det räckte med övertrött bebis, en övertrött sambo på det var inte så lockande.

På grund av dagens utsvävningar så glömde vi helt bort att köpa mat, varpå vi fick dela på resterna från igår. Jag hade gjort egna köttbullar med sås men det fanns inte tillräckligt många så jag värmde på färdiga köttbullar till Anders eftersom jag inte kan äta det då det är margarin och lök i dem. Men det "glömde" tydligen han (märkligt det där med killar och glömska…) och medan jag var uppe och kvällsammade Nora hade han smaskat i sig de hemmagjorda köttbullarna ("jag tänkte att du tycker ju ändå att de färdigköpta är lika goda". Jaså?) så jag fick äta potatis och sås till middag. Smaskigt. Här kunde vi faktiskt inte hålla oss för skratt någon av oss, det såg bara för eländigt ut på tallriken och hela dagen hade ju varit helt bisarr.

Jag kan säga att jag är ganska lättad att denna dag snart är över, den känns inte som någon jag vill lägga på minnet.

Vad kan vi då dra för slutsats av denna dag? Jo 1) Håll dig till ursprungsplanen. Hade jag stannat hemma och sen åkt till Bauhaus hade detta aldrig hänt. 2) Jag måste sova. Jag vet att jag tjatar om det och det borde inte vara så svårt men det ÄR det. Men nu är jag så jäkla trött att jag virrar till allt så nu är det bara att inse att jag måste. Jag har bokat av veckans övriga aktiviter och väntar med att boka in nya innan jag kvicknat till.

Igår fick Nora sin första vaccination. Jag var jättenervös men det gick så bra så. Hon grinade till litegrann bara och så var det bra med det. Duktiga tjejen! Hon var lite orolig på kvällen men somnade som vanligt vid 19:30, dock så vaknade hon redan kl 23 och sov sedan väldigt oroligt resten av natten. Men jag tror snarare det var för att hon hade jättemycket gaser, än någon biverkning av vaccinet.

Jag frågade på bvc om vi kunde få göra något allergitest på Nora för att bekräfta om det är något hon inte tål, det är så jobbigt att inte veta säkert och så synd om henne när magen krånglar, men det gör man tydligen inte på så små barn. Det är inte vad jag hört, jag tycker var och varannan bebis har fått göra "pricktest". Hon sa bara att jag måste utesluta alla former av lök också. Snart får jag väl leva på vatten och bröd. Men hon sa att om det blir bättre om jag inte äter lök så kan jag prova med mjölkprodukter och se om det går bra.

Nora har växt bra, hon väger nu 5530g och är 60,5 cm lång. En lång och ståtlig tjej! Och världens bästa.